Livet

Jag går förbi väderkvarnen

Hoppar över stenmuren

Försvinner på stigen jag så väl känner till

Jag kommer ut på alvaret

Där dimman ligger låg

Svepandes över marken

Barndomsminnena kommer åter

Från tiden då korna betade

Och blåelden växte vilt

Jag känner att jag borde göra som landskapet

Växa upp

Och ta livet på allvar